"One day, I hope you look back at what we had and regret every single thing you did to let it end."

2013-02-03 @ 23:16:03 | Permalink |

Du är allt jag någonsin drömt om.
Jag har länge känt att vi hört ihop, redan innan vi träffades så hade du tagit hela min själ med storm.
När vi sedan träffades fick du mig att sväva på moln, du fick mig att njuta av varje sekund vi spenderade tillsammans. Du fick allt att kännas så verkligt.
Du fick mig att känna en känsla av oövervinnelighet och raderade min rädsla för svek. Du gav mig känslan av att jag nu inte längre behövde känna oro över någonting. Allt var perfekt.

Men nu? Nu finns det inget vi. Allt vi någonsin hade har nu blåst bort.
Molnen jag en gång svävade på har nu skiftat till mörka, obehagliga, smärtfyllda klumpar, över min himmel. Skratten och lyckan jag en gång kände har nu förvandlats till tårar och besvikelse. Känslan av oduglighet fyller nu min kropp istället för känslan av kärlek som du först givit mig. Men det som gör mest ont är vetskapen om att du inte brydde dig tillräckligt mycket för att verkligen ge mig en äkta chans. Att ge oss en chans.
Jag kanske inbillade mig alltihop, men hur kan något så verkligt varit en inbillning?

-Alex


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback